STOCKHOLM – Han har styrt Liberalerna, reformerat skolan och charmat som ambassadör. Nu kliver Jan Björklund, 63, in i en av Sveriges mest anrika roller – riksmarskalk. Från 1 januari 2026 tar han över rodret för Kungliga Hovstaterna, utnämnd av kungen själv. Men vad innebär det för Sverige när en politisk tungviktare sadlar om till ceremonimästare?

Björklund tar över efter Wersäll

Det är ett stort steg för Jan Björklund. Efter att ha lämnat ambassadörsposten i Rom i april 2025 är han nu redo att axla ansvaret som riksmarskalk, en roll han blir den 48:e att inneha sedan ämbetet skapades 1607. Han efterträder Fredrik Wersäll, som lett Hovstaterna sedan 2018. Utnämningen, som tillkännagavs den 5 maj 2025, markerar en ny fas för Björklund, som varit en av Sveriges mest profilerade politiker i decennier. ”Det är en ära att få tjäna Sverige på detta sätt”, sa han i ett uttalande, och lovade att förena tradition med modernitet i rollen.

Riksmarskalken är Hovets högsta chef, ansvarig för att sköta riksdagens ceremonier, säkerhet och kungliga evenemang. Det är en post som kräver både diplomatisk finess och organisatorisk skärpa – egenskaper Björklund finslipat som utbildningsminister, vice statsminister och ambassadör. Hans utnämning ses som ett tecken på kungens förtroende för hans förmåga att balansera det högtidliga med det praktiska.

Från politikens hetluft till hovets salar

Björklunds resa till riksmarskalk är allt annat än vanlig. Som Liberalernas ledare från 2007 till 2019 satte han skolan i centrum, drev igenom friskolereformer och höll Alliansen samman under Reinfeldts regeringar. Hans raka stil och militära bakgrund – han är reservofficer – gjorde honom älskad av vissa och omstridd av andra. Efter politiken blev han ambassadör i Italien, där han byggde broar mellan Stockholm och Rom. Men i våras kom han hem, och hans framträdande i militärövningen Birger Jarl i februari 2025, där han talade om att försvara Stockholm, visade att han fortfarande vill synas.

Nu byter han ut diplomatpasset mot en roll där han ska leda Kungliga Hovstaterna genom en tid av förändring. Med en värld i gungning – från kriget i Ukraina till Donald Trumps återkomst – blir Björklunds erfarenhet av internationella frågor en tillgång. Han väntas också stärka Hovets roll som en samlande kraft i Sverige, särskilt när politiken är splittrad.

Liberalernas kris: En signal om stabilitet?

Utnämningen kommer i en stormig tid för Liberalerna. Partiet har kämpat sedan Johan Pehrson avgick som ledare i april 2025, följt av avhopp från nyckelpersoner som partisekreteraren Jakob Olofsgård och jämställdhetsministern Paulina Brandberg. Med opinionssiffror som svajar och en ny ledare, Fredrik Malm, som ännu inte fått fäste, saknar många Björklunds gamla pondus. Hans nya roll som riksmarskalk ses av vissa som en förlust för Liberalerna – han hade kunnat bli en räddare i nöden – men också som en vinst för Sverige. En före detta partiledare i en opolitisk roll kan ge stabilitet i en skakig tid.

Björklunds utnämning har väckt blandade reaktioner. Vissa hyllar valet och pekar på hans erfarenhet, medan andra undrar om en så profilerad politiker kan hålla sig neutral i en ceremoniell roll. ”Han är en doer, men riksmarskalken ska inte sticka ut”, säger en bedömare. Ändå är de flesta överens: Björklund har tyngden att göra jobbet.

Vad betyder det för Sverige?

För svenskarna är Björklunds utnämning en påminnelse om politikens och monarkins roll i att hålla ihop landet. Riksmarskalken är ingen beslutsfattare, men en nyckelspelare i att visa upp Sverige, från kungliga bröllop till statsbesök. I en tid när förtroendet för politiker vacklar kan Björklunds erfarenhet som folklig men respekterad ledare stärka Hovets trovärdighet. Hans militära bakgrund och engagemang i försvarsfrågor – som syntes i militärövningen – kan också ge en modern prägel på rollen, särskilt när säkerhetsläget är spänt.

Samtidigt väcker utnämningen frågor om hur Sverige väljer sina topposter. Riksmarskalken utses av kungen, ofta efter samråd med riksdagens talman, och processen är sluten. Björklunds politiska bakgrund kan leda till debatt om opartiskhet, men hans långa meritlista tystar många kritiker. För Liberalernas väljare är det bittersött – deras gamle hjälte är tillbaka, men inte där de kanske behövt honom mest.

Framtiden: En ny era för Hovet

När Björklund tar över som riksmarskalk 2026 står han inför stora förväntningar. Han ska leda ett Hov som balanserar tradition med en värld i snabb förändring. Med evenemang som Sveriges dag på Expo 2025 i Osaka och statsbesök från länder som Island på horisonten blir hans diplomatiska skicklighet avgörande. Han väntas också modernisera Hovstaternas arbete, kanske med inspiration från sina år i politiken där han drev effektiviseringar.

Björklund själv verkar laddad. ”Jag vill bidra till att Hovet är en stolthet för Sverige”, har han sagt. Om han kan förena sin energi med den diskreta elegans som krävs som riksmarskalk, kan han bli en av de mest minnesvärda i ämbetets historia. En sak är säker – Jan Björklund är inte här för att sitta still.

Faktaruta: Jan Björklund som riksmarskalk

• Händelse: Utnämnd till riksmarskalk från 1 januari 2026.
• Bakgrund: Ledare för Liberalerna 2007–2019, utbildningsminister, ambassadör i Italien.
• Roll: Leder Kungliga Hovstaterna, ansvarar för riksdagens ceremonier och säkerhet.
• Svensk påverkan: Signal om stabilitet, stärker Hovets roll i orolig tid.
• Utmaningar: Balansera opartiskhet med politisk bakgrund.